En upp och nedvänd dag...

Denna berättelse är en alldeles sann historia om hur livet kan te sig som lärare i en årskurs etta, en helt vanlig torsdag i augusti. Haka på, nu börjar jag...
Vaknar av att telefonen ringer, fritte undrar om jag kommit ihåg att det är bad idag?
- Kan inte stämma säger jag osäkert, det är nästa vecka.
- Näe, jag har kollat i infopärmen säger frittefröken bestämt, det är idag. Jag blir alldeles kall när jag inser att jag missat att informera barnen...föräldrarna...om att badkläder ska packas med. Rusar iväg till jobbet där snälla fritidspedagogen ringt runt till alla föräldrar som går att nå på klasslistan. Vi fixar och trixar med badkläder till alla...föräldrar kommer extra till skolan och vi lånar baddräkter mellan varandra...man kan bara inte missa åk 1 första bad.

Vi rusar till bussen lite försenade...
- Men fröken jag måste kissa....säger då en liten röst.
- Kan du inte hålla dig tills vi är på badhuset vädjar fröken...och vi håller oss...
Busschauffören säger strängt till mig att jag måste hålla tiden,
-Jag har andra körningar som annars blir sena.
Jag ber så hemskt mycket om ursäkt och lovar honom att jag ALDRIG mer ska missa en tid. Vi myser och sjunger i bussen och barnen är jätteglada. Fröken andas ut och försöker slappna av en kort stund.

Badet går bra förutom att det är dubbelbokat badhus så det kryllar av barn i alla åldrar....har jag alla med mig nu tänker jag och badmästaren frågar:
- Hur många pojkar har du?
- Ehhh...jag måste tänka...15-8 (2 sjuka)....ja.....(jag får panik i mitt inre).
- Ja, det blir faktiskt 7 säger badmästaren...
- Såklart säger jag...(borde ju kunna huvudräkning lite fortare eftersom jag är fröken...).
- När går bussen tillbaka? frågar då badmästaren mig och jag inser att det vet jag inte.
- Jag ska kolla det säger jag och ringer till jobbet för att be en kollega kolla busslistorna. Hör i bakgrunden fikande kollegor som skrattar gott åt virriga jag. Inser att det här kommer jag att få äta upp.

Badet går bra och vi är så lyckliga för vi får bada i varmvattenbassängen idag. JIPPI!
Badmästaren säger att hon tar pojkarna i omklädningsrummet efteråt så då får du ta flickorna. Flickorna är snabbt i tid och står vid utgången och väntar på bussen.
Pojkarna är sena och ingen badmästare syns till så jag springer in efter boysen. Alla klara, perfekt tänker jag. Vi springer mot bussen och precis i tid...när jag inser att en lilleman saknas....shit....tillbaka in i pojkarnas omklädningsrum och där står han och duschar fortfarande...AAAAAAAAHHHHHHHH...
Jag flyger med pojken under armen, klär honom blöt och så springer vi ut mot bussen med bara en sko på ena foten.

Vill inte prata med busschauffören som blänger på mig ilsket när vi är 5 minuter sen. Lille man är dock jättelycklig...
- Fjöken, fjöken...bussen höll på att åka ifjån mig och jag äj blöt...hihihi.

Fjöken dunsar ned i sätet och önskar att nästa dag ska bli lugnare...

Filmtips

Idag har hjärnan jobbat på högvarv så därför blir det bara ett enkelt litet filmtips. Denna söta lilla, lite enkla film innehåller en hel del som livet är i största allmänhet. Kärlek, sorg, smärta, glädje och bitterhet. Se den en kväll för att mysa, det gjorde jag igår. I soffan under filten med godis i handen. Härligt!
PS! Filmen heter "Se upp för dårarna" av Helena Bergström. DS!

Privat eller personlig?

Privat eller personlig eller både och. Är vi för personliga eller privata i våra bloggar. Vem bestämmer?
Var går gränsen? Har vi rätt att berätta om våra liv? Om våra känslor, även om det innebär att människor kan lämnas ut?

Dansa tango!

Igår var min första heldag med mediajobb på skolan. Helt suveränt att få speciellt utsatt tid för skolutveckling och eget arbete med Lärmit. Gick igenom med M. hur man överför bilder och redigerar i photofilter samt lägger ut det hela på Svensby skolas hemsida. Vi kunde göra detta helt ostört och hade tid till det! Hur ofta försöker vi inte som pedagoger göra allt i förbifarten med tre barn väntandes bakom?
Trollar med knäna och fixar de flesta möjliga och omöjliga situationer...

Idag tillbaka i klassen har jag läst högt ur en underbar bok som heter Nakenfis. Den rekomenderar jag som skratt- och rolig bok för barn i 5-7 års ålder. Den är så där lagomt rolig med tokiga ord som krokogrill, stjyraff, fisnisse och nakenfis. Barnen älskade den.
Sen dansade vi tango till Gullan Bornemarks "Mango tango". Söt-söta pojkar som bjöd upp tjejer till dans. Såna gånger är det underbart att vara "fröken".
Tur att inte föräldrarna vet allt bus jag ställer till med ;)

Mitt nya skåp!

Mitt nya skåp som hänger i hallen...lite nyfiken blir du nog...vad finns i detta?

Haha...det trodde du inte...fullt i nycklar. Antar att det är Piteås största;)

Kameradag...

Idag blev det utflykt till "hemliga stället". Jag valde att börja med "kameradagar" på en gång. Barn är otroliga på att ta kort, O. valde att fota en död mus, barken på en björk, mögliga svampar, frökens rygg ;), jättenärbilder på sina klasskompisar mm. Det blev säkert 20 bilder och imorgon ska jag lära honom att föra över bilderna på datorn och fotoredigera. Tänkte lära två barn som sen ska få lära vidare... Vi lägger ut bilderna på vår hemsida och så får barnen skriva till dem som en bilddagbok. Nu till en början av ettan kan det räcka med att bara lägga ut bilderna...

Mitt senaste projekt...

Det är inte alltid jag lyckas med mina små projekt men ibland måste man ändå prova sig fram. Denna gamla ikea-billy-hylla tyckte jag skulle få en ansiktslyftning. Intrycket i rummet är rörigt och jag ville det skulle bli mer enhetligt... därför köpte jag nya svarta enfärgade lådor och tidskriftssamlare. Mitt nästa steg var att jag skulle köpa frostad plast att limma på insidan av dörrarna men...jag har sökt överallt och storleksmässigt finns det bara att specialbeställa= tooo expensive. Ikea hade slut frostad plast så jag beslutade mig för att pröva med ett presentpapper som var riktigt lyxigt (från en ny inredningsaffär som är jättecool, finns på söder och heter Bolagret, inte speciellt dyrt heller.) Det är blankt med upphöjda sammetsblomrankor på...se nedan.
Här mätar och klipper jag ut papperet.
Så då testade jag halva bokhyllan och jag blev jättemissnöjd...och mannen
-He se ju koonschtit ut!
Så jag tog en låååång paus...











Men bestämde mig för att göra klart
eländet och ja vad tycker ni? Har ni förslag på något annat? Troligtvis tar jag bort detta om en vecka...trist...när man använt så mycket hjärngympa och jagande på staaaan. :(

Första skoldagen...

Idag väntade dem på skolgården. 17 nyfikna, glada och förväntansfulla ettor. "Mina" nya barn. Söta, söta 7-åringar fulla av liv. Att börja ettan. Ett stort steg i livet, även för mamma och pappa.
Minns ni den första skoldagen? Minns ni er första fröken?

Mer semesterbilder...

Wasamuséet: värt ett besök med guidad visning och se filmen innan man går runt för att titta. Vår historia. Måste man bli 40 år för att inse det intressanta? Fem solar för besöket och fem solar för TOALETTERNA (äntligen ett bra dass!;)).

Lärmit-projektet

Då var det dags...att starta upp höstens nya projekt som heter "Lärmit". Det är ett projekt där mitt klassrum blir utrustat med den senaste tekniken dvs. bärbar dator med dockningsstation, projektor i taket, elstyrd bioduk och sourround-ljud. Detta är en dröm som har slagit in för mig...

I flera år har jag låtit barnen jobba med media och it i klassrummet men detta är ett steg vidare. Fick höra talas om ett liknanade projekt från en skola i södra Sverige (Falköping) där man jobbade på detta vis och blev helt frälst. Älskar man media och dator i skolan så är detta ett fantastiskt tillfälle. Dessutom kommer jag att ha nedsättning i tjänsten vilket innebär att jag får jobba med att utveckla media/IT på HELA skolan. För att ett projket ska få riktig genomslagskraft måste man avsätta tid och det har min skolledare och kollegor förstått. TACK för att ni tror på mig och projektet, det betyder mer än ni tror!

Framtidens klassrum, det kommer snart att finnas i lilla byaskolan Svensbyn. Passa er världen...here we come! Oanade möjligheter genom internet gör att världen flyttar in till vårt klassrum och inte ens jag förstår vad detta kommer att innebära.

Igår var jag på vår första upptaktsträff på Cmit (Piteås it och mediacenter för lärare). När jag kom hem var jag helt slut i hjärnan och somnade framför tv:n. Kunde inte sammanfatta mina tankar förrän allt hade fått landa och bearbetats under natten.
-Processer och tankar måste få tid att gro och utvecklas i vårt inre som en av våra handledare sa igår.
Så sant.


Här på bloggen kommer jag ni att kunna följa mina tankar och försök att vidareutveckla mitt arbetssätt. Jag ska alltså försöka dokumentera min egen utveckling som lärare, barnens utveckling och mina kollergors utveckling. Helt anonymt förstås (förutom mig själv) utan att på något sätt kritisera, snarare ett sätt att försöka se skolutveckling genom mitt perspektiv. Våga kommentera allt ni bara kan, jag tycker det är berikande. Om ni inte vill avslöja ert namn så var anonym.

Ok, då startar vi!

Taaadaaaa!

Känner att jag varit väldigt seriös i mitt senaste inlägg så här kommer lite lättsammare inredningstips. Tack i alla för alla kommentarer, det känns som om vi är rätt eniga...eller hur. Jag undrar bara hur många män som läser min blogg. Väldigt få tror jag. Ibland min pappa och ibland vid tvång, min man. Du intressante man som också läser i hemlighet...gör dig till känna genom en liten kommentar;)
I juni köpte jag det här tyget på "Finnthings" i Piteå och de säljer bla marimekkotyger. Kär i tyget blev jag men hade inte råd att göra gardiner av det så det fick bli tavlor av det istället. Jag köpte ramarna med vit målarduk på Claes Ohlsson (eller rättare sagt mamma köpte dem...andra drabbas också av mina idéer...) och spände fast tyget på dem med en kraftigare häftapparat. Synkade sedan tyget så att mönstret fortsätter i nästa tavla. När tavlorna väl var på plats insåg jag att alla mina turkosa detaljer inte riktigt passade in så jag jagade gröna prylar i hela huset. Har alltid svårt när jag har något nytt i hemmet, det känns alltid som om grejen inte riktigt passar in...

Rödstrumpa javisst!

Har tänkt på detta inlägg länge så det blir en ganska lång text. Håll i er och lyssna! Det här är viktigt för oss alla, speciellt tjejer. Trodde ni att vi är jämlika mellan könen i detta land? Då trodde ni fel.

De senaste veckorna har jag så många bevis på att inte mycket ändå har förändrats när det blåser snåla vindar. Att min mormor så förnöjsamt berättar om sitt liv (hon är 87 år) gör mig glad men samtidigt kan jag inte annat än undra. Visste hon något annat? Hon berättar med glädje om alla sina 8 barn och jag undrar såklart...var det inte jobbigt?
-Nej, inte vad jag minns svarar hon. Nu glömmer man förstås lätt allt det tråkiga och minns sina bästa minnen men jag tror inte att hon visste något annat liv. Det fanns inga intressen som erbjöds henne. Hon hade inget eget jobb med lön så att hon kunde försörja sig själv. Så vad hade hon för val. Gilla läget eller gilla läget.

Ja, men tänker du, det var ju för så många år sen...inte är det så nu. Nej visserligen, livssituationen kanske är annorlunda men i många fall mycket jobbigare för kvinnan nu för tiden. Vi ska jobba heltid, ha lika snyggt hemma som hos TV-Ernst, vi ska vara snygga, sexiga och framför allt trevliga. För vem vill ha en mamma eller sambo som protesterar, skriker eller får ett utbrott hemma när hon för 10:e gången i veckan skruvar på tandkrämstuben, tvättar av handfatet från spott, torkar av toaringen från piss eller plockar upp smutsiga trosor och kalsonger från köksgolvet. Då himlas det med ögonen och mamman/kvinnan blir såååå jobbig. Visst vore livet mycket bättre om hon snällt plockade upp allt, log och sa:
-Ååååhhhh, vad jag är lycklig! När jag försöker tysta mig själv och svälja känns det som om det börjar växa en klump av ilska som till slut förr eller senare får oanade explosionsrisker...Känner ni igen er?

Har ni inte hört på nyheterna också det senaste. Det finns ingenting som heter utbrändhet. Alla som fått den diagnosen ska från och med nu vara helt friska. Det är bara att gå på jobbet vare sig man orkar eller kan. Vem drabbas? Ja, inte är det medelålders män med hög inkomst...det kan möjligtvis vara dennes kvinna som han är sambo/gift med eller hans dotter. Men...ack så sällan honom själv.

En artikel i söndagens Aftonblad berörde mig starkt. En kvinna som heter Maria Sveland hade skrivit ett lång artikel på två sidor på kultursidorna. Hon skriver om hur vi kvinnor dagligen utsätts för övergrepp. Hon skriver också om hur utsatta vi kvinnor är gentemot män eller pojkar. När blir ett övergrepp ett övergrepp och när blir en man eller pojke förövare?

Hur lär vi våra flickor att bemöta förtryck. Vi lär dem tidigt att ilska är förbehållet männen, arga kvinnor är fult och ilska bör inte användas. Inte underligt att vi tillåter att männen får högre löner, att män får våldta och skylla på kvinnans frestelser, att vi tycker det är jobbigt med kvinnor som chefer och att vi tiger fastän vi kokar invärtes...

Nej, brudar nu är det dags, har ni inte fattat. Vi måste hålla ihop och kämpa för varandra, inte emot varandra. Lär våra döttrar att bråka mycket och TYSTNA ALDRIG!

Första dagen

Första dagen efter semestern. Trodde det skulle vara jobbigt, tråkigt och alldeles tröttsamt. Det var det inte. Skönt, kul, trevligt och alldeles härligt att ha ett jobb att gå till. Sötnosar på fritte som längtar till skolan. Arbetskamratkramar i massor. Nytt skvaller. Gott och massor med fika. Planering och förväntan inför det nya året. Riktigt underbart med ett jobb. Tänk om man inte hade det att fly till när tillvaron hemma med dammråttor, tonårsmonster och ogräs i rabatterna känns allt för betungande.
Leve lärarjobbet!

Denna vackra sommarstad...

På promenad, shopping och lunch i denna vackra huvudstad.



Riktigt god kebabtallrik med en kall öl i denna sommarvärme. Äntligen sommar!
Alla dessa vackra gamla byggnader. För er vardag, för oss konst överallt. Här tror jag vi är på Norrmalmstorg, rätta mig om jag har fel.
Utanför Chinateatern, vackra blommor i krukor. Tistlar, hängverbena och ett vackert gräs.

Är inte detta Berns?

Imorgon ringer...

...väckarklockan. Det är dags att börja om att snooza nu igen. Ångest, riktig ångest. Jag vill ha ett jobb men gå dit när jag känner för det. Inte ännu. Jag är inte klar med sommaren. Vill vila lite till...
Inte kul att jobba och lämna tonåringar i huset själva, bombnedslaget är ett faktum. Har alla det så eller är det bara här? Tjat, gnat, kärleksfulla hot, vädjan...inget verkar funka. Hur gör ni?
Vill inte minnas hur jag själv var. Tänker på min egen mamma. Hon fick plocka och fixa. Väcka och läxläsa. Laga mat och städa. Tvätta och baka. Nu förstår jag henne och uppskattar det, några år senare...kram lilla mamma som alltid ställer upp.
Hur ska jag orka allt det i så många år till?

Östermalms camping...

...har inte världens fräschaste toaletter och duschar men väldigt centralt. En gammal grusplan som på vintern är bandyplan. Mycket utländska campare. Perfekt som stadscamping där man kan göra Stockhom och ändå somna in i sin egen säng. Mysigt värre och bekvämt.
Första kvällen framme åkte vi till Skansen för att titta på allsången. 18000 denna kväll men underbart väder och trevligt. Vi såg hyfsat bra fastän vi hade gula trädgårdstomtar framför ögonen halva tiden. Kvällens uppträdanden var inte de bästa men vi njöt ändå av fulla drag. Vi vinkade till er alla!
Dagen efter gick vi genom humleparken där jag tog alla dessa fina trädbilder. Fem solar för vädret, tre solar för allsångens uppträdande, två solar för toaletterna och fem solar för läget på campingen. Fem solar också för humlegårdens underbara trädgård.

Resan går vidare...

Vår husvagnssemester går vidare till hufvudstaden och jag njuter av fulla drag i bilen. Där kan man filosofera, lyssna på musik, måla naglarna, prata, pussa chauffören och sova;)
Jag ger chauffören 5 solar och bilen 3 solar (pappa det är dags att få en ny;)).

Nu...

är port-á-portin tömd och jag är lycklig;)

Semesterbilder...

Här kommer lite härliga semesterbilder, först ut är Fläsians camping i Sundsvall. Fantastisk utsikt från husvagnen direkt ut mot havet...men inte lika vackra toaletter;)
Jag ger den betyget fem solar för utsikten och två solar för toaletterna.

Lycka är...

...att glömma tömma portaportin. Nu måste jag ut och göra det, är ni avundsjuka?

Dagens trädgårdsfråga...

Idag har jag ett problem som vi tillsammans måste hjälpas åt för att lösa:
Jag anser mig ha rätt gröna fingrar och därför förbryllar mitt växthus mig. Varje år får jag en "sjuka" på tomatplantorna och i år är det katastrof, jag slet upp dem ur marken och kastade dem. Men vad gör jag för fel? Vattnar jag för lite, för mycket eller är detta en sjukdom? Jag planterar även gurkplantor i växthuset om det kan vara ett problem...HJÄLP! SOS! Alla trädgårdsvänner...need som help here.

Bloggare patetiska eller inte?

Rätt utmanande rubrik eller hur? Har i sommar mött många reaktioner på varför man bloggar och bland annat denna: Det är lite patetiskt med bloggare eller hur? (utan att veta om min blogg). Ja, vad svarar man? Är vi patetiska eller exhibitionistiska (hur stavas det egentligen)? Alltför privata och personliga? Vad är det som driver oss och vart går gränsen?
Jag har funderat över vad som driver mig till denna värld och begränsar jag mitt vanliga sociala liv för att jag sitter allt för mycket vid datorn. För mig känns denna värld lockande...för tänk om jag inte haft en blogg. Då skulle jag inte ha blivit bjuden på blogglunch med Annmarie Körling och Erica. It-mamman skulle inte ha tagit sig tid att fara och heja på min pojke som spelade Gotia-cup i Göteborg utan sin mamma.
För min del får jag gärna vara patetisk i så fall.

Snart tillbaka...

Har ni någon gång varit med om komma-hem-ångest efter en låååång semester? Där allt jobb bara väller över en när man kommer hem? Det är alltid lika jobbigt för mig med blommorna som skriker vatten, posten är i högar, gräset högt, tvätten efter 2 veckor är gigantisk, mailboxen är överfull, kylen ekar och pengarna slut?.... Hur ska man lära sig njuta i en sån situation? Jag längtar efter en lugn stund vid datorn, kunna blogga alla upplevelser och tankar...jag är snart tillbaka men jag jobbar hårt för att komma tillbaka utan migrän. Puss, puss...