Supermamman

Supermamman gjorde i torsdags sin entré igen. På eftermiddagen satt hon och lyssnade på Görel Hydén som föreläste om "guided reading". Mycket intressant och bra föreläsning. Trodde i min enfald att det skulle gå att kombinera familj med detta....då började den ljudlösa telefonen vibreeeeeraaaa.
Försökte per sms instruera ungarna hemma om vad de skulle äta och försöka att inte störa mig (instruerade mycket noggrannt per sms var all mat fanns och att de inte skulle glömma slå av ugnen osv), så ringde svärmor och ville ha "glasögonsmakråd" samtidigt som jag fick ett nytt sms från den yngre sonen att när han klättrat upp i skafferiet hade ett av hyllplanen kraschat....mjöl, socker, kakao fanns överallt!
En annan mamma sms:ar samtidigt och undrar om hennes son också ryms i bilen till slalombacken?
Efter allt detta så ger jag upp! Stänger av telefonen helt och skiter i allt, försöker lyssna färdigt på Görel och inser att utan mamma-hjärtan stannar Sverige!

Min finaste julklapp

Min finaste julklapp fick jag av en flicka i min klass, en brosch som hon gjort av ståltråd och pärlor. Den sitter på min yllekappa och matchar väskan väldigt bra ;)

Nu är den min...;)

Hittade en såååå charmig väska hos "Persiljas verkstad" och jag kunde inte låta bli. Kolla in hennes hemsida och alla härligt hemmagjorda alster. Min väska är en riktig "Annisväska", imorgon följer den mig på jobbet.

Böcker som väntar...

Böcker som väntar på att bli lästa, jag längtar. Bengt Ohlsson skriver även i en egen spalt i Amelia. Hans inlägg är super, de gör mig så glad och fylld av kvinnlig styrka. Läs dem!

Jag har också varit på krokodil i Piteå och lyssnat på ett föredrag av honom om boken "Gregorius"...längtar nu att läsa hans böcker.

Åsa Linderborgs bok vet jag ingenting om förutom att temat verkar bra och intressant. Att läsa om andras liv är det mest givande.

Vinterbilder från Piteå

Vinterhälsningar från en underbart vacker vinterdag i Piteå...

Ungdomlig grönska

Hämtade mina barn på disco i natt klockan ett. Jag satt där i bilen i mörkret och såg hur alla dessa ungdomar vällde ut från lokalen. Det slog mig så söta och fina alla var, så fulla av liv och förväntningar på livet. Sökandes efter kärlek och vänskap. En härlig och underbar tid men även en förvirrad och smärtsam tid.

Kom också på mig själv att tänka; är det här jag som sitter i bilen och väntar på mina barn? Är jag så här gammal...var tog tiden vägen?

Uppbådar kraft...

Magen sväller och mina byxor blir allt snävare. Jag försöker uppbåda all kraft att verkligen ta tag i mitt jag....ena dagen tänker jag: Ja det kanske inte är så farligt, många andra har ju större problem än jag....(intalar jag mig själv).
Nästa dag ser jag mig själv i spegeln i husvagnen med ljusrosa underställ på mig och jag vill bara dö!!!!! Är detta jag???
Är det någon annan som tänker i dessa termer....bara det blir måndag, då ska jag verkligen skärpa mig! Då börjar mitt nya liv! och så kommer denna grå och tråkiga dag och vi har fikadag på jobbet....då kan jag helt enkelt inte låta bli.

Reashopping i Piteå

Har varit och tokshoppat billigt med 70% och tag 3 betala för 2. Riktiga fynd för en "small" penning. Allt från sockar till kallingar och mössor. Trots min fyndarglädje tänker jag ändå att vi lever i överflöd utan dess like. Affärerna i Piteå är överfulla med överblivna kläder som vi inte vill ha eller ens behöver. Någonstans är det fel...

Lärorika samtal...

-Min lillasyster kom hem från BB igår...säger en stolt storasyster idag.

-När min mamma kom hem från BB så slutade jag och brorsan att bråka. Då var vi bara snälla med mamma men nu bråkar vi ibland.....säger en pojke i klassen som för ett halvår sedan blivit storebror.

-Min lillasyster gråter....säger den nyblivna storasystern igen.

-Jag kan ge dig lite tips om hur man gör med babisar säger samma pojke uppmuntrande.

Det är fantastiskt att få vara med och höra de små kloka barnen hur de resonerar mellan varandra och hur de lär av varandra.

På fredagar har vi nästan alltid klassråd och idag hoppade ordförande omkring med klubban och kunde inte stå still där framme. Sekreteraren hade problem med bakåtvända 3:or och den tredje i klassrådsgruppen tyckte det var jobbigt att komma ihåg namnen på alla i klassen;)

När ordet är fritt eller övriga frågor som vi kallar det kommer alla roliga samtal. Då önskar jag att ni fick vara med....idag utvärderade vi läsprojektet som vi håller på med och barnen tyckte alla att det hade varit toppen. Varför sa jag? Jo, därför att mamma eller pappa lyssnade på dem varje kväll. Tänk vad lite de begär...vi överöser våra barn med saker och skjutsar runt dem som galningar på olika aktiviteter och vad de egentligen tycker är toppen......en mysstund med mamma eller pappa.

Glädje är....

Glädje är att se en 7-åring hoppa hoppsa steg i klassrummet. Då blir man varm i hjärtat!

Vacker utsikt...

"Mitt" klassrum har den vackraste utsikten man kan tänka sig. Utsikten är ett berg med massor av skog och det skiftar färg efter årstiden. Då och då tittar vi ut och säger i kör..."vi har den finaste utsikten man kan ha i ett klassrum". Svensbyn är en by utanför Piteå som är i storlek en av Sveriges största byar, men liten liten by till antalet invånare.

Ny bok i sikte...

Börjar ikväll på boken alla talar om "nu vill jag sjunga dig milda sånger..." av Linda Olsson och lyssnar samtidigt på Håkan Nesser i bilen, "skuggorna i regnet". Den kämpar jag mig igenom, tänk hur det kan vara men jag tänker inte ge upp. Kanske ger den mig ett annan synvinkel på livet även om jag inte tänker på det men jag har svårt för den. Någon som har läst eller lyssnat på den?

Livet genom en trettonårings perspektiv...

!

Mmmmm...

AAAAhhhh...












?

Taxi var god dröj....

Känner mig som en taxichaffis, varannan vecka i alla fall. I veckan har jag skjutsat alla dagar på slalom, hockey, fotboll, innebandy. Alla dagar är inbokade. Har krävt att få en kväll fri och det är torsdag för då måste vi till stan för att göra ärenden. Fredagkväll är bokad för en resa till Arvidsjaur 26 mil tur och retur för en innebandymatch, i mörker och snöyra.
Tror att våra barn kommer att skratta åt oss som vuxna hur tokiga vi var som skjutsade och skämde bort dem som vi gjorde. De kommer att ifrågasätta varför vi förstörde vår miljö med alla prylar och visst kan man hålla med dem. För vem gör vi det här och varför?

Separationsångest

Sonen har varit borta med skolan 10 dagar på språkresa kombinerat med skidresa till Österrike. Fantastiska lärare som tagit sig tid och energi och gett min son ett minne för livet. Jag är så otroligt tacksam. Med trygghet kunde jag skicka iväg honom med dem.
Denna resa har dock mamman (läs jag) i familjen haft i huvudet länge. Oron har gnagt i mig. Ska min lille store pojke få åka? Vad kan hända? Hur blir han mottagen i det landet? Hjälp, jag är inte med!
Dagen före han skulle fara hade han som uppgift i biologi att ta reda på hur hans egen förlossning gått till och om sitt första levnadsår. Vi tittade på bilder, pratade och jag fällde en liten tår. Var for alla dessa år vägen? Min baby...här nu...Österrike? Helt ofattbart.
Sonen är nu hemma och resan gick bra, pust.
-Hur kan du släppa honom? sa en vännina. Det skulle jag aldrig göra.
Ja, varför....jo för hans skull. Han har mognat ett år under tiden han var borta och han pratar dagligen om anektdoter från resan. Hans liv har just börjat och visst vill jag att hans vy också ska vidgas annars vore väl jag väldigt egoistisk, eller hur?

Boktips!

Länge sen sist och jag blir lite sugen att skriva om en så fantastisk läsupplevelse. På sistone har all min lediga tid ägnats åt bokläsning (och pralinätande, ni vet de där dåliga som är kvar till sist i alladinasken från i julas. De vräker jag i mig och sväller som en strandad val...).
Tillbaka till boken. Jag grät när jag läste den. "Tusen strålande solar" av Kahleidi Hosseini. LÄS DEN! Den var inte bäst för att den beskriver det förtryck som dessa kvinnor upplever utan för den otroligt rörande känslan och kärlek som ändå i detta hemska uppstår. I allt detta elände så är den så ofantligt stark och den gör att människan överlever. Grät och snörvlade i husvagnen i helgen. Passande ställe att läsa och min enda motionsrunda var till toaletten. Så underbart att ord kan beröra en så otroligt mycket.
Jag säger bara en sak: LÄS!